Sida:De gula husen 1922.djvu/72

sin församling, där han kände varje gård och varje by och människornas öden, både de yttre konturerna och även de hemliga drivkrafterna, ty till honom kommo de flesta med sina sorger och anfäktelser. De sågo upp till honom på hans kulle, där han satt så högt över dem alla i alla bemärkelser. Det var en sådan försynt värdighet över honom, som nästan mot hans vilja ingav respekt och reverens för hans personlighet, och där kunde icke vara tu tal om, att de råd han vänligt gav efter noga begrundande, blevo åtlydda. Han var nu icke av samma klass som de — icke på grund av kallet och ämbetet, ty det skulle i sig självt ej behövt utgöra något hinder, men på grund av hela sitt väsen och läggning som var så vida skilt och högt över deras värld. Det var som såg han på allt som för dem var det enda verkliga och betydelsefulla, som högt uppifrån, men alls icke i högdragen nedlåtenhet, utan med vänlig beredvillighet och tillmötesgående. Och fast