han aldrig använde stränghet följde honom en myndighet som där aldrig blev tal om att kunna motsätta sig. Gammaldags var han i uppfattning och åskådning, i en viss estetisk passivitet kvarblivande i de gamla former, som genom tradition och helgd tilltalade honom. Ogift och isolerad som han var, hade han stor nytta i många världsliga ting av sin likaledes ogifta syster, mamsell Gustava, som biträdde sin syster Beata med skötseln av huset och hjälpte till med de timliga bestyren. Det är egentligen om henne som detta lilla kapitel handlar.
Litet döv var hon från födseln, och hon gick där ensam med sin värld för sig. Hon tog emot alla sockenborna som kommo till prostgården i sina skilda ärenden, och alla skulle de ha sin traktering och sin grundliga pratstund, innan de långsamt och senfärdigt lagade sig i väg igen. Men mamsell Gustava räckte till för allesammans och hörde alltid lika intresserad på. Hon blev som en mellanhand mellan
