ingifva skratt. — Det speltes ’L'amant bourru’ och ’Zénéide’.»
Dessa pjäser och många andra omväxlade både förut och efteråt vid de tidt och ofta återkommande teaterföreställningarna, i hvilka hofvets damer och kavaljerer, ja till och med hertigen och hertiginnan uppträdde till omväxling med Thaliafolket af facket. Men när representationerna på den lilla vackra skådebanan i teatertornet voro slut samt supéerna ändtligen gått af stapeln och en hvar genom det gamla slottets våningar och mörka korridorer och gångar skulle söka sig till sina rum, då var det ej underligt, om spökhistorierna och Gripsholmskrönikans många sägner om brott och lidanden verkade och att de sköna damerna med glädje emottogo kavaljerernas skydd och sällskap. Det var måhända på någon af dessa kulna höstaftnar i den åldriga Vasaborgen, som den episod inträffade, hvilken gaf Oxenstierna uppslag till efterföljande:
Epigram.
I anledning af en Lyckta tillhörig Grefve Nils Posse och som han skulle skänka åt en af Grefvinnorna Lantingshausen, Löwenhielm och Höpken, som tvistade om dess besittning:
Grefvinnan Jeanna, Ulla och Augusta
Med vrede om Gref Posses Lyckta rusta,
Hvarmed han afund gör i detta Kunga-Hus.
Du Lycktans ägare, om du vill roligt lefva,
Gif ingendera den, gör din present åt Eva,
Som här af alla mest behöfvar ses vid Ljus.
Grefvinnan Jeanna, dotter af riksrådet
Stockenström, f. d. hoffröken och gift med Ulla och Augusta
Fersens kusin generalmajoren, grefve Albrekt von
