uti ett sådant tillstånd snarare kunde dölja detsamma och dess påföljder.»
Också hertiginnan återger de kränkande ryktena, men säger att dessa angåfvo icke blott de tre nyssnämnda damerna utan allesamman, såväl gifta, som änkor och ogifta, såsom varande i grossess och att det var för att låta dem i största hemlighet komma ur denna genanta belägenhet, äfvensom för att hålla allmänheten i okunnighet om det lättfärdiga lifvet på Gripsholm, som kungen utsträckte vistelsen där. Hertiginnan tillägger, att några af damerna ville fara in till och visa sig i Stockholm för att ådagalägga sin oskuld. Denna afsikt fullföljdes äfven af de vackra grefvinnorna, ty Ehrensvärd, som tycks med Argus-ögon ha vakat öfver deras förehafvanden, har den 15 november antecknat, att de på några dagar reste in till hufvudstaden »för att gifva några ögonblick åt sina barn, sedan de nu oafbrutet i flera månader gifvit alla åt sina tillbedjare». Den 19 november har dock den missnöjda stämning, som kan spåras i dessa rader, förvandlats till tillfredsställelse, ty då finnes antecknadt: »Om aftonen återkommo grefvinnorna Löwenhielm och Höpken, med glädje emottagna och välkomna.»
Förmodligen fanns anledningen till den långa Gripsholmsvistelsen dels i kungens önskan att slippa sammanträffa med änkedrottningen, med hvilken han allt sedan kronprinsen Gustaf Adolfs födelse befann sig på spänd fot, och dels i hans dåliga finansiella belägenhet, som gjorde ett sparsammare lefnadssätt än i Stockholm önskvärdt. Men hvad orsaken än må ha varit, tillvaron var enformig och ledsam, och ej ens en så uppseendeväckande och omtalad litterär nyhet
