ligen förtager all oskyldighetens illusion. För öfrigt är Sergels kopia af det antika originalet tämligen fri, tydligen utförd efter modell; marmorbehandlingen mästerlig.»
Konstverket förvaras nu som bekant i Nationalmuseum och med benämningen »Venus som stiger ur badet». Det återger gudinnan i helfigur, stående och i fotsid kiton, som hon med sin högra hand framtill och sin upplyftade vänstra hand baktill drager undan för att kunna betrakta sin sålunda blottade bakdel; hon vrider nämligen hufvudet bakåt höger. Kitonen är gördlad högt under brösten. Rikt, uppkammadt lockigt hår; en lock ringlar sig fram på hvardera sidan om halsen.
Ristell, som i sina anekdoter äfven sysslar med Ulla Fersen, berättar om statyns tillkomst följande: »Det är bekant, att Sverige i Sergel äger en bland Europas största bildhuggare. När han hemkom från Italien för några år sedan, begärde konungen af honom en kopia i hvit marmor af de båda dyrbara kvarlämningarna från fornålderns konst, Apollo de Belvedere och den Gracianska Venus. Som den sistnämnda var utan hufvud, föredrog Sergel grefvinnan Höpken framför en patron, så mycket mer som hennes vana att bära sitt hufvud något på ena sidan närmade sig till statyns ställning. Denna staty, med den motsvarande Apollo, placerades framför tvänne speglar i den så kallade pelarsalen på kungliga slottet och är det mest fulländade arbete samt hufvudets likhet förvånande. En ung ädling, som med beundran besåg alla denna statys många behag, hviskade till grefvinnan, att han trodde, att konstnärens inbillning varit så verksam, att han gifvit mer än han sett; hon svarade, det hon kunde
