teket, ansluter sig till minnet af revolutionen den 19 augusti 1772 och innehåller i delvis skämtsam form en hyllning för och ej så litet smicker åt konungen. Personerna voro: Stjernöra, afskedad löjtnant vid amiralitetet, — hertig Carl; Ruff, handlande i Tavastehus, — Armfelt; Dideldorf, bergsman i Dalarne, — Fr. Klingspor; Crantzius, magister, — Lejonstedt; Träbom, handlande i Torneå, — Jernfeltz; en gammal afskedad soldat med camera obscura — de Besche; Inga Lisa och Cajsa Greta, kaffehuspigor; kör af skolgossar. Teatern föreställde salen i ett kaffehus vid Munkbron. Då ridån gick upp, voro Stjernöra, Dideldorf, Crantzius och pigorna på scenen. De förstnämnda spelade kort eller bräde, Crantzius läste i de sista avisorna sista raderna i artikeln om kriget mellan Ryssland och Porten, Inga stod vid fönstret och Cajsa Greta lagade till kaffe vid spisen. Handlingen började med att Stjernöra förklarade sig skola ångra att ha tagit afsked, om det blefve krig, ty »att slåss under Gustaf III är icke en ära att försumma», och härmed är uppslaget gifvet till så godt som alla de följande scenernas innehåll: erinringar om de märkliga augustidagarna elfva år förut, uttalanden om flottans förträfflighet, hertigen-storamiralens förutsättningar att bli en ny Hans Wachtmeister och allehanda prisande af konungen i tal och sång. Som exempel på den sistnämndas innehåll må anföras följande kör:
En tacksam röst
Ur Sveas bröst
Af himlen skall begära,
Att Gustaf år beskära;
Hvad felas då till Sveriges hopp och tröst?
