återmarschen till slottet, där bruden uti galleriet gratulerades och af kungen fick en vacker ring.
Efter supén, som var i vanliga grand-couvert-salen, där ock min lille herre (kronprinsen) assisterade, gingo alla upp i rikssalen, där fackeldansen begynte. Då vi hade slutat att dansa bort brudgummen, kom grefvinnan Höpken, vacker som en dag, klädd en fé, med mycken musik och pager, klädda en sauvages, och som dansade en balett med facklor, hvarefter grefvinnan Höpken utmanade de kristna riddarna till strid, sjöng en aria och rangerade sig på sidan, då Möllersvärd med en faslig musik af trumpeter kom in och å de kristnas vägnar svarade på utmaningen. Ändtligen utmarscherade de alla genom hvar sin dörr och bruden dansades bort, då fröknarna Rudenschöld, Cederström och Wrangel fingo kronan; äfvenså kronprinsen, general Mörner och Munck. Detta förbi, ledsagade kronprinsen bruden åter ned till sig.»
Grefvinnan Höpkens uppträdande, stridsutmaningarna och fackeldansen bildade inledningen till den storartade karusell, som efter ett par dagar följde och som kungen med vidlyftiga förberedelser och betydande kostnader föranstaltat för att förläna ökad glans åt sin gunstlings bröllop. Karusellen eller tornérspelet föreställde »Intagandet af den förtrollade skogen» efter Tasso; kungen hade själf utkastat planen, och verserna voro af den franske skådespelaren Monvel, m. fl. »Allt i det fabelaktiga ämnet», skrifver Fersen, »äfvensom Gottfrid af Bouillons hjältemod, såsom en af korstågens fömämsta chefer, jämte Argans, Clorindas, Renauds, Tancreds, Armidas och Asiens ryktbaraste trollkarl, Ismens uppträdande lämpade sig till stora teater-
