dag var särdeles angenäm och mindre tröttande än den 24.[1]
I februari började spänningen med Ryssland och krigsryktena lägga beslag på uppmärksamheten, och sedan kriget väl brutit ut, trädde intresset för de sedan följande framgångarna och motgångarna i förgrunden. Det vanliga lifvet med teaterföreställningar och hofintriger m. m. fortgick emellertid ungefär på samma sätt som förut, dock med afbrott under de veckor på sommaren, som kungen var öfver i Finland. Så inträffade sammansvärjningen vid Anjala och kungens med anledning däraf påskyndade hemfärd till Sverige. Han anlände till Stockholm i början af september och befann sig snart på Drottningholm i sin vanliga societet, hvarom hertiginnan efterlämnat en anteckning, som bland annat belyser den allmänna oron och tillika grefvinnan Ullas ogillande af kriget, kanske beroende på att hennes hjärtevän Georg von Wright var med i fejden. »Då kungen den 7 i denna månad», skrifver hertiginnan, »tillsammans med ett mindre sällskap, hvari jag befann mig rest ut till Drottningholm, kom samtalet, som vid middagsbordet fördes på svenska, ehuru ett par unga fransmän[2] voro närvarande, att röra sig om ställningen för dagen, hvarvid grefvinnan Höpken, som alltid vågar yttra sig fullkomligt uppriktigt med kungen, framställde sina tvifvelsmål, huruvida det ej varit vida klokare att hafva hållit sig stilla och nöjt
- ↑ Armfelts landsställe var det å Norra Djurgården, invid Brunnsviken och snedt emot Haga vackert belägna Frescati, hvilket han af kungen erhöll besittningsrätten till för hundra år, men som efter hans död återföll till Djurgården.
- ↑ Prins Charles Louis Gaspard de Rohan-Rochefort och baron Isaac de Fabry.
