inna; men när hon var borta och fröken Strokirch gjorde hennes tjänst vid hofvet, rönte vi all slags uppmärksamhet. Grefvinnan Ulrika Fersen, för andra gången gift med öfverste Wright, och hennes syster, grefvinnan Augusta, gift med grefve Fredrik Löwenhielm, åtnjöto större anseende hos alla än deras kusin grefvinnan Piper och sågo sakerna på ett helt annat sätt. De visade min hustru, som ännu var helt ung, mycken godhet. Grefvinnan Wright var stor och väl vuxen samt mycket kvick och glad. Den intagande grefvinnan Löwenhielm var full af behag och hennes hela väsen hade en änglalik ljufhet. Dessa damer hade alltid tillhört de förnämsta och mest lysande kretsar och voro utomordentligt förekommande.»
Denna Engeströms anteckning finnes angifven för tidpunkten 1792—93, men är nedskrifven vida senare, och detta förklarar, att han nämner Ulla Fersen som grefvinna Wright. Hennes giftermål med sin mångårige och trogne beundrare ägde emellertid rum först år 1797, då bröllopet firades den 14 juli. De nygifta bosatte sig i Dalarne, på Näs-Kungsgård, det gamla minnesrika, vid Dalälfven vackert belägna öfverstebostället, och härmed försvinner grefvinnan Ulla, oafsedt tillfälliga besök i Stockholm, från dettas synkrets. Hon hade ej heller nu mera några intimare band, som fästade henne vid hufvudstaden. Hennes moder hade aflidit år 1795, den 20 december, systrarna voro spridda på skilda håll, och förhållandena vid hertigen-regentens af intriger, mysticism och ordensvurmeri uppfyllda hof, liksom i den rättänkande och ailvarlige men redan nu ganska underlige unge konungens omgifning, kunde ej utöfva någon dragningskraft på en kvinna med hennes
