i Dresden och Berlin och var hufvudsakligen och särskildt från och med år 1777, då hon, som under ett par år före äktenskapet varit hoffröken hos kronprinsessan blef statsfru, bosatt i Stockholm. Detta var nog också den bästa anordningen, ty hennes äktenskap gestaltade sig ej lyckligt, och därtill var hon en af de oumbärligaste medlemmarna af Gustaf III:s hof, flitigt använd vid de talrika teaterföreställningarna, tornérspelen och öfriga lustbarheterna och lika uppmärksammad och omtyckt för sin skönhet som för sin älskvärdhet och sitt goda hjärta.
Enligt den säkerligen väl underrättade men ibland litet fantasirike Ristell skall det unga paret omedelbart efter bröllopet ha bosatt sig på en mannen tillhörig landtegendom ej långt ifrån Stockholm. Löwenhielm hoppades härigenom kunna bringa sina tilltrasslade ekonomiska angelägenheter i ordning och tillika få i lugn och ro njuta af den husliga sällheten. »Hans förtjusande fru ingick ganska beredvilligt på detta förslag, och ehuru det var midt i vintern, gjorde hon likväl intet inkast mot att lämna staden och hofvet, fastän bägge nu erbjödo den största omväxling af nöjen. Hon vande sig snart vid ett ensligt och stilla lif och var ganska belåten med sin belägenhet, då hennes man efter fjorton dagars tid, ledsen vid det äktenskapliga lifvets enformighet, kastade en nyfiken blick på en ung kammarjungfrus knoppande behag; och för att gifva sin unga fru sysselsättning under det han utförde sina afsikter, skickades till staden efter några vänner, som icke underläto att inställa sig, sedan de likväl först meddelat andra sina vänner den nyheten, att det unga paret redan började behöfva sällskap.
