tankar, under förhoppning att äfven ni ägnar mig ett ögonblick. Jag sänder Wachtmeister med detta och för att få en fullt tillförlitlig underrättelse om hur ni befinner er. Min oro är för stor för att kunna lita på ett svar med någon domestik, och jag väntar hans återkomst med otålighet. Adjö min tillbedjansvärda, min förtjusande vän, älska mig alltid, tänk på mig och värdigas framkalla för er inblickning den, som ända till döden skall brinna för er af den mest ömma kärlek och som ej har någon annan önskan än att med glödande värme få visa er allvaret i sina känslor och sin trohet.
Detta bref följdes omedelbart af ett annat, som
ger vid handen, att äfven hertigen måtte ha varit
krasslig men på bättringsvägen, ty han försäkrar, att
hans krafter ökas och att blott den tillbeddas närvaro
fattades för att göra honom fullkomligt återställd:
»Dagarna äro nu förfärligt långa och ledsamma, och
det finns ingen mer än ni, min tillbedjansvärda vän,
som utan uppehåll sysselsätter mina tankar, och det
är min enda lycka att tänka på den jag tillber.»
Därefter meddelar hertigen under största förtroende den
stora nyheten om prins Fredriks Adolfs tillämnade
giftermål med prinsessan af Brunswick, som han nyss
erfarit af konungen, och tillägger: »Jag är ännu så
öfverraskad af det allvarliga steg, som min bror har
tagit, och öfver konungens bifall, att jag ännu ej
hämtat mig; vi skola sålunda få ett hushåll till, men
det som gläder mig, är att jag så bra sluppit ifrån
denna gång.» Kungen hade nämligen frågat honom,
om han hade något emot att prins Fredrik gifte sig
före honom själf, hvilket han under inflytande af den
häftiga lidelsen för grefvinnan naturligtvis icke hade.
»Se där», slutar han, »min älskade vän, alla de
nyheter, jag nu kan gifva er; jag vill ej repetera dem,
som ni känner förut, och inskränker mig till att bedja
