angående förhållandet ger hon emellertid luft åt sina farhågor och sin helt naturliga svartsjuka. Som dessa anteckningar lämna synnerligen intressanta bidrag till alla tre parternas karaktäristik, må deras hufvudsakliga innehåll här återgifvas.
Grefvinnan Augustas vistelse i Dresden blef ej ångvarig. Redan i september 1776 befann hon sig nämligen åter i Stockholm. Hertiginnan uppehöll sig då på Ulriksdal och nedskref följande betraktelse med anledning af hennes ankomst: »Vi skulle nog icke kommit att vara hos änkedrottningen, om inte grefvinnan Löwenhielms återkomst gifvit hertigen anledning att hellre vistas på Ulriksdal. Ni har kanske svårt att fatta hvad hennes återkomst kan hafva för inflytande på vårt val af vistelseort. Skälet är dock ganska enkelt. Innan jag kom hit till landet, var hertigen mycket lierad med henne, men blef tvungen att för min skull afstå ifrån henne, och för att få honom att glömma bort sin kärlek skickade konungen hennes man som minister till hofvet i Dresden, dit hon följde honom[1]. Nu är hon emellertid återkommen, och det är ej omöjligt, att hennes kärlek till hertigen varit en medverkande anledning härtill. För den händelse att denna kärleksintrig skulle börjas på nytt, är jag i sanning i behof af allt mitt filosofiska lugn för att hålla god min. Jag känner inte alls till hvad hertigen tänker härvidlag och har ännu ej haft tillfälle att göra några iakttagelser och är inte ens nyfiken att få veta någonting härom, emedan jag alltid
- ↑ Som förut nämnts skedde makarna Löwenhielms afresa till Dresden icke samtidigt, utan har hertiginnan här ej hållit riktigt reda på data.
