är mycket försiktig och grannlaga i sådana där saker. Skulle det hända mig detsamma som så många andra kvinnor, får jag bära min olycka med tålamod och hålla god min i elakt spel.»
Ett par veckor senare hade hertiginnan sammanträffat med den trots hennes försäkringar om motsatsen nog med ganska stor nyfikenhet omfattade unga damen och nedskref följande för henne smickrande omdöme: »Hon är onekligen förtjusande, hennes ansiktsdrag äro behagliga, hennes utseende tilltalande, och i stor toalett är hon riktigt ståtlig, ehuru hon kanske är litet för fetlagd. Ni skulle ha sett hur alla människor tittade på mig, jag försökte därför att se alldeles likgiltig ut, ehuru jag verkligen var mycket nyfiken.»
I samband härmed kan det vara af intresse att anföra Fredrik Sparres ungefär samtidigt nedskrifna karaktäristik af grefvinnan[1], hvilken nu, i midten af oktober 1776, var föremål för särskild uppmärksamhet dels på grund af sin återkomst och dels därför att ryktet visste berätta, att hon skulle bli statsfru efter den till Finland afresta grefvinnan Rosen: »En sådan befattning skulle verkligen skänka denna älskvärda kvinna en ställning, som hon för närvarande helt och hållet saknar. Kungen skulle genom ett sådant val ej endast bereda sig själf ett stort nöje utan äfven ett oändligt stort åt sin broder hertigen af Södermanland. Augusta har alltifrån sin barndom varit mycket väl sedd af hela den kungliga familjen, och nu då hon återkommit från sin vistelse vid hofvet i Dresden, hvarifrån rykret om huru uppburen hon där varit, nått
- ↑ Efter manuskript i Ericsbergs arkiv återgifven som not i H. E. Ch:s Dagbok.
