hit före henne, äro allas blickar ännu mera fästade på henne. Hon är verkligen den mest älskvärda af alla våra damer, utan att jag därför vill nedsätta någon af de öfriga, som ju hvar och en kan hafva sina förtjänster. Prins Carl kom hit (Gripsholm) på ett par dagar för att uppvakta kungen och samtidigt bringa den nyanlända sin välkomsthälsning.»
Hertigens och hans forna flammas sammanträffande medförde kärlekslågans återuppblossande, och hertiginnan kunde ej bli i okunnighet därom. Hon tog dock saken mycket lugnt och förståndigt, och medan hon hoppas, att den otrogne maken därigenom skulle komma att uppskatta hennes ädelmod och skänka henne sin högaktning, yttrar hon sig i dagboken för december 1776 på följande vackra och för ett fruntimmer med goda anledningar till svartsjuka helt visst ovanliga sätt om hans älskarinna: »Ehuru jag naturligtvis ej vidare kan tycka om grefvinnan Löwenhielm, måste jag göra henne den rättvisan, att hennes personliga egenskaper till en viss grad tvinga mig att ursäkta hertigens otrohet; hennes goda karaktär ger mig anledning att hoppas, att om hon får makt öfver hertigen, så lockar hon honom dock aldrig till något, som vore honom till men. Jag är mycket lugnare att veta honom fästad vid henne än vid mången annan kvinna och hoppas genom mitt uppförande kunna tydligt lägga i dagen min högaktning för henne, så att jag därigenom gör mig förtjänt af hertigens vänskap.»
Hertigen var emellertid en i kärleksaffårer oberäknelig individ, och hans gemåls nyss uttalade förhoppningar om, att han ej skulle snärjas i betänkligare
