Genom en anteckning af Ehrensvärd får man veta, att det var brukligt vid hofvet, att på trettondagen enligt gammal sed »draga bönan». Vid ifrågavarande tillfälle föll lotten på general Zöge von Manteuffel som kung och på grefvinnan Löwenhielm som drottning. Bägge emottogo med mycken fägnad sina nya värdigheter och utdelade ämbeten, hvarvid drottning Sophia Magdalena utsågs till hofmästarinna. »Man observerade», tillägger Ehrensvärd, »att sedan grefvinnan Hjärnes tid ingen så säfverlig hofmästarinna varit. Men fêten var icke så glad, som den gemenligen plägar vara, då denna roll uppfylldes af dem, som med mycken kvickhet och någon djärfhet spela denna person. General Zöge var för mycket hofman och för mycket begärlig för att tillstädja sig några plaisanterier och grefvinnan Löwenhielm för mycket ockuperad med sin vackre stallmästare.»
Denna episod var icke den enda, som gaf den vakne krönikören anledning till att i sina dagboksanteckningar sysselsätta sig med den unga vackra statsfrun. Hon förekommer nämligen uti dem ungefär lika ofta som systern Ulla, men medan Ehrensvärd, såsom här ofvan visats, ej sällan om denna fällde skarpa omdömen, har han i allmänhet blott godt att säga om Augusta Fersen, hvilken, genom sitt älskvärda väsen och mindre fallenhet för intriger sålunda äfven i honom hade en beundrare, men af helt annan anläggning än hertigen, Essen m. fl.
Bland Ehrensvärds meddelanden äro ett par af särskildt intresse. De handla nämligen om försök att återknyta hertigens förbindelse med grefvinnan Augusta, och den beredvillighet, som den här ofvan vid ett par
