dingen, frih. Per Abraham Örnsköld. Denne skildras i allmänhet som en synnerligen duglig och framstående man, men betecknas af Ehrensvärd såsom lika obetydlig i sitt hus som i sitt län, och till belysning af det förra säges, att han på Stafsjö, den vackra, på Kolmården belägna bruksegendomen, som af makan förts i boet och där herrskapet ofta vistades, blott fick disponera ett vindsrum, å hvars dörr hans namn var skrifvet liksom han varit en tillfällig gäst. Herr baron och landshöfdingen stod sålunda tydligen under toffeln, hvartill väl åldersskillnaden mellan makarna var bidragande; men för öfrigt tycks friherrinnan, som i ungdomen säkerligen ägde stor skönhet, ej ha särdeles strängt hållit på äktenskapets helgd, åtminstone hvad henne själf vidkom. Memoarlitteraturen har nämligen mycket att säga om hennes lätta seder och tillika vid denna tidpunkt, 1770—80-talen, om hennes intriglusta och om den framskjutna roll hon spelade vid hofvet genom sin rikedom, sina vackra toaletter och sin förmåga att låta sina något vissnade behag komma till heder. Som förut nämnts hade hon ingått i den första uppsättningen af Sophia Magdalenas statsfruar, en utmärkelse, som hon tydligen emottagit med stor tillfredsställelse. I de Gustavianska papperen i Uppsala universitets bibliotek förvaras nämligen ett bref ifrån henne till Gustaf III, hvari hon tackar för utnämningen och bland annat skrifver, att hennes enda förutsättningar för denna vore »det värde, hon visste sätta på lyckan att få nalkas Eders majestäts helgade person».
Denna lycka blef henne under de nämnda decennierna i rikt mått beskärd och ådrog henne en uppmärksamhet, hvars ej odeladt smickrande art väl hade
