Wrangel, märktes en »Davids harpa», den gamle ungkarlens kanske trognaste tröstarinna.
I hofvets lustbarheter och förströelser deltog grefvinnan Meyerfelt ej lika aktivt som systrarna Fersen, men hon nämnes dock ofta bland de i karusellerna och divertissementen medverkande och uppträdande, Sålunda fungerade hon :som »engelsk dam» i »Marknaden i S:t Germain», som »najad» i »De fyra elementen» — man kan godt tänka sig hvad hon då måtte ha varit vacker —, som dansös i »Rosenfesten», prästinna i »Æsculapii tempel», o. s. v. Emellanåt öfvergaf hon dock alldeles hofvet, såsom framgår af Ehrensvärds anteckning den 6 oktober 1779: »Den vackra grefvinnan Meyerfelt återreste till sin gård Sundby, tog till sitt sällskap den artiga fröken Strokirch, på det hon ej skulle dö af ledsnad, då hon råkade sin man, som gjorde resor till sina gods i Skåne. Hofvet tål ej många sådana förluster, nog äro många damer kvarlämnade, men ej med den förras fägring och den senares förstånd.» När hon var i tjänst gaf hon i likhet med de öfriga statsfruarna då och då supéer, men hon tycks aldrig ha tillhört kungens intimare krets, och år 1789 lämnade hon som förut nämnts definitivt sin befattning.
Dessa uppgifter om Lovisa Meyerfelts så att säga mer offentliga tillvaro må fullständigas med några upplysningar från det privata umgänges- och familjelifvet, hämtade ur Fredrik Sparres anteckningar.[1]
Den i många hänseenden märklige Fredrik Sparre, först hofkanslär, så guvernör för kronprinsen och riks-
- ↑ Fr. Sparres papper i Riksarkivet.
