råd samt slutligen rikskanslär, var nära befryndad med de tre gracerna. Han var nämligen första gången gift med grefvinnan Meyerfelts äldre syster Brita Christina och, såsom förut nämnts, halfbroder till Ulla och Augusta Fersens moder. Mycket olika men oftast ofördelaktigt bedömd och särskildt illa åtgången af L. von Engeström och Armfelt men isynnerhet och från sin rikskanslärstid af Ehrenström, som kallar honom en löjlig figur och bittert framhåller hans underdånighet under Reuterholm, hade han dock åtminstone den förtjänsten att föra ett gästfritt hus såväl i hufvudstaden som på Åkerö, hvilket han erhöll med sin nyssnämnda första fru. I Stockholm hade han en stor våning i Dævelska huset vid hörnet af Fredsgatan och Gustaf Adolfs torg (längre fram kalladt det Palinska och nu i Inteckningsbankens ägo), och där såg han ofta medlemmar af den talrika släkten samlade till gästabud, särskildt vid helgerna. I hans papper finnas ganska utförliga anteckningar härom, men de innehålla äfven meddelanden isynnerhet om julaftnarnas firande på andra håll, såsom hos grefve Axel Fersen 1769, på Ekolsund hos konungen och drottningen 1771, hos Meyerfelts 1775, o. s. v.
Ehuru skäligen torra och summariska skänka dessa anteckningar en föreställning om societetens sammansättning och om julfirandet, hvilket försiggick medelst lotteri och utdelning af julklappar, hvilkas mängd och mångfald äro öfverraskande. Sålunda upptager julklappslistan hos Meyerfelts vid nyssnämnda tillfälle öfver tvåhundra stycken föremål af mycket växlande värde och beskaffenhet, och medan de äldre herrarna, Meyerfelt och Sparre, fingo almanackor och
