Skrafvelberget Större, som de närmaste kvarteren, Sjömannen, Riddaren och Järnlodet, eller de fyra som ännu i dag begränsa korsningen af Nybro- och Riddaregatorna, företedde en pittoresk blandning af prydliga stenhus och idylliska, af grönska omgifna trähus, ja till och med kåkar af den numera ytterst sällsynta Ladugårdslandstypen, och att invånarne utgjordes af ett visserligen ganska blandadt sällskap men öfverhufvud respektabelt folk.
När fru Anne Charlotte från fönstren i sin eleganta och vackra våning med den kvinnliga nyfikenhet, som utan tvifvel äfven hon besatt, skådade ut öfver omgifningarna, kunde hon sålunda med tillfredsställelse iakttaga, hur grannarna i det ståtliga hörnhuset på andra sidan af Sperlingens backe, hvilket då ägdes af hofkvartermästaren Billing, tillhörde den förnäma värden: riksrådet, grefve Mauritz Posse, öfverstelöjtnanten, baron Leijonhielm, kaptenen Adlerhielm och några unga adliga fänrikar, som säkerligen icke underläto att kasta beundrande blickar på den vackra grannfrun. I motsatta hörnet (i kv. Järnlodet) kunde denna iakttaga trafiken på Hvita Björn, stadsdelens då liksom långt fram i tiden enda apotek, och därefter draga sina slutsatser angående behofvet af piller och mixturer. Apoteket, som innehades af apotekaren H. Schultz, låg ej i själfva hörnhuset utan i det mindre huset strax nedanför (sedan n:o 14 Nybrogatan), och ännu finnas nog många stockholmare, som minnas den lilla vackra portalen och den gamla lustiga skylten, den sittande björnen med morteln mellan benen, ofvanför ett af fönstren. Huset i fjärde hörnet var mindre intressant, liksom också de öfriga grannhusen vid gatan; ägarne och
