ceremonimästare och prinsessan Sophia Albertinas stiftskansler i Quedlingburg, bodde i huset närmast nedanför Schröderheims (n:r 7 och äfven det förut tillhörigt släkten Kammecker). Äfven en annan af de närmare vännerna fanns i grannskapet, nämligen den unge artillerilöjtnanten Carl Mörner, hvilken med tiden skulle bli en af rikets herrar och riksståthållare i Norge, men nu hade sitt säkerligen anspråkslösa residens i ett af de oansenliga husen, där Dramatiska teatern nu står.
I öfrigt voro medlemmarna i den af Engeström uppgifna sällskapskretsen icke Ladugårdslandsbor utan spridda här och hvar i staden. Sålunda bodde Nils von Rosenstein, den vittre och kvicke, ej minst till utseendet originelle landshöfdingen och statssekreteraren, i handelsman Adolf Levins hus i kvarteret Tigern (nu n:r 30 Fredsgatan), k. sekter Claës Lagersvärd, slutligen svensk minister i Italien, bodde vid Norra Smedjegatan, stallmästaren Bruse på k. slottet och öfverdirektör Théel och hans fru i kanslirådet von Eckleffs hus i hörnet af Drottning- och Fredsgatorna (där juvelerare Hallbergs butik nu är inrymd), o. s. v. Längst ifrån samlingspunkten på Ladugårdslandet befann sig »den märkvärdige» Olof Malmgren, ty han hade ännu (1780) och innan han flyttade till Hornsgatan sitt hemvist långt ute på Söder, i nr 145 i kvarteret Dykärret Större (mellan Maria Högbergs- och Björngårdsgatorna); men däruti bestod näppeligen hans märkvärdighet, ty dels kände man i gamla Stockholm, fastän samfärdsmedlen hufvudsakligen utgjordes af apostlahästarna, icke till eller fäste afseende vid några distanser, och dels var han sällan hemma.
Upplysande i sistnämnda hänseende är följande
