vidare befordrades till revisor och bokhållare med kamrerares titel och slutligen hugnades med assessors namn, heder och värdighet. Han afled den 10 juni 1814. Hans yttre förhållanden erbjuda sålunda föga märkvärdigt, och hans namn skulle väl knappast ha gått till eftervärlden, om han ej hade spelat en framskjuten roll i det gustavianska sällskapslifvet, särskildt inom den högre medelklassen, samt i de talrika ordenssamfunden och, framför allt, om icke Schröderheim dragit försorg om hans förevigande.
Oscar Levertin, som i sin briljanta essai öfver Schröderheim[1] lämnat några intressanta upplysningar om hans och hans makas närmaste umgängesvänner, säger om Olle Malmgren, att han jämte vännen Elis var kretsens sammanhållande element och belyser detta sålunda: »Tjänsteman i Commercikollegium, men känd egentligen som ett af det borgerliga Stockholms original, uppvaktaren vid alla grosshandelsfruars toaletter, nyhetskrämaren vid alla middagar, lika gärna sedd i damernas budoarer som vid herrarnas trisettbord, förande de gustavianska traditionerna in i vårt eget sekel.» Ännu en sedetecknare från 1800 talar om kamrer Malmgrens nya ’Vallsquadrill’, och friherrinnan Knorring har i sina ’Illusioner’ förevigat honom som prestafbärare i Amaranten den minnesrika afton, då ’Corinnes’ och ’Delphines’ författarinna intogs i denna orden. Man råkades hela vintrarna och på somrarna hemsöktes de af kretsens medlemmar, hvilken ägde sommarställen i Stockholmstrakten, gubben och gumman på Järfva (Schröderheims), herrskapet Hasselgren på Jakobsberg, Dreyer uti Canaans förlofvade land tätt intill Drottning-
- ↑ Från Gustaf III:s dagar; 2:dra uppl.
