holm. De hufvudsakliga nöjena voro främst improviserade sällskapsspektakel och kortspel. Om tonen och munterheten i kretsen får man en föreställning genom en mängd skämtskrifter af Schröderheim samt en följd lustiga epistlar från Olle Malmgren till Rosenstein, hvilka ännu, som den tokrolige brefskrifvaren uttrycker sig, ’lämna mer recreation än flere pulver china och Cremor Tartari’. — Levertin erinrar vidare om, hur kotteriets favoritnöje var campiospelet eller hvad vi kalla kille, och omtalar i samband härmed, hur Schröderheim, som hade en verklig passion för spelet, hedrade Malmgren med att uppgifva honom såsom dess uppfinnare, Inventor, och firade honom med en mängd skämtskrifter. Bland dessa nämnes en i tryck utgifven, numera ytterst sällsynt »Campio-Almanacka», hvaraf dock Levertin måtte ha haft tillgängligt en annan upplaga eller version, än den som i K. Biblioteket stått till författarens förfogande. Några af Levertin meddelade utdrag öfverensstämma nämligen ej med innehållet i den sistnämnda, som enligt en anteckning (af G. E. Klemming) också torde vara senare (tryckt hos Deléen 1799) och försedd med inskriptioner af Göran Schröderheim. Om dess i alla fall intressanta och om det schröderheimska skämtlynnet upplysande innehåll må följaktligen här lämnas några meddelanden.
Titelbladet har följande lydelse:
CAMPIO
ALMANACKA
UTGIFVEN AF
COSMOGRAFISKA SÄLLSKAPET
EXEMPL. KOSTAR EN BET PÅ ÅTTA FLUGOR
STOCKHOLM
I ÅR.
