hade sålt huset och bosatt sig där som landshöfding. En och annan uppgift är dock värd att anteckna, såsom då han i december 1784 från Göteborg ber Malmgren taga reda på och i tysthet låta honom veta om »Lennart Hauswolff verkeligen skall gifta sig med fröken Odencrantz», samt framföra hans hälsningar till »Din Fru mor, Nådig Beata Lisa, Hennes Herre, Våra Nådiga Fruar i Kyrkbrinken och kring Södermalmstorg, Lilla söta La Belle Jacobson och andra goda vänner», eller då han den 1 aug. 1790 skrifver från Stockholm, att man då hade mera att skrifva om från Trosa än från hufvudstaden, där de voro »som i Paradiset, bara nakenhet och blygd», men i alla fall skickar några nyheter, såsom att han varit i sällskap med bröderna Elias och Johan Fredrik Martin, målaren och gravören, af hvilka den förre var intressant efter sin resa till England; att hertig Carl stod i begrepp att köpa Bellevue; att riksmarskalken (Oxenstierna) öfvervunnit sin blodspottning men led af svår andtäppa och feber; att grefvinnan Klinckowströms (f. Fersen) tillstånd ansågs hopplöst, o. s. v. Till sist följer: »Min gumma är kommen från Belstad (Bällsta?) mycket edifierad, men grälar nu om höstens inköp m. m. Hauswolff är kommen från sin tour och S:t Priest har rest till Petersburg men kommer snart igen. Om lördag lärer herrskapet på Jacobsberg (Hasselgrens) aflägga ett personligt vänskapsbesök på Bergshammar.»
De »nådiga fruarna» i Kyrkbrinken och kring Södermalmstorg voro säkerligen grosshandlarne Hassels och Hasselgrens fruar, ty de bodde, den förra i kv. Öfverkikaren i hörnet af Södermalmstorg och Badstugatan, den senare i kv. Mercurius i Storkyrkobrinken. Men
