het och skänkt material till intressanta och värdefulla skildringar.[1]
Emellertid finnes ett och annat att tillägga, särskildt från lokala och biografiska synpunkter, som torde kunna påräkna intresse såsom bidrag till kunskapen om den Sergelska umgängeskretsen under de första lustren efter hans återkomst till fosterlandet.
Den berömde konstnären var som bekant son af en från Nordtyskland till Stockholm under kung Fredriks tid inkommen guldbroderare vid namn Christoffer Sergell (namnet skrefs efter sonens adlande med blott ett l) och hans likaledes från Tyskland bördiga maka Elisabeth Zwyrner. Guldbroderiet var på den tiden med de högre samhällsklassernas behof af praktfulla dräkter ett lönande yrke, och mäster Christoffer torde ha haft både förmögna och inflytelserika kunder — bland andra nämnas presidenten Erland Broman och börsmatadorerna Plomgren —, ty han erhöll titeln »hofbrodör» och efterlämnade ett välbergadt bo, bland hvars tillgångar märktes huset n:o 13 i kvarteret Gropen, d. v. s. motsvarande nu huset n:o 9 vid Malmskillnadsgatan och sålunda ej beläget i någon grop utan på Brunkebergsåsen, på höjden mellan Klara och Jakobs församlingar. Det var i detta hus, hvilket ägdes af arfvingarna gemensamt, som Johan Tobias tog sin bostad efter hemkomsten från utlandet, och han bodde där enligt mantalslängden för 1780 tillsammans med sina systrar, Maria Sophia och Anna Sibylla,
- ↑ Utom hufvudverket, G. Göthes här ofvan i berättelsen om Ulla Fersen åberopade bok, må erinras om C. R. Nybloms »Johan Tobias Sergel, Sveriges förnämsta konstnärssnille», samt J. Kruses text till den under utgifning varande praktpublikationen af Sergels teckningar i Nationalmuseum; m. fl.
