änkor den förra efter grosshandlaren Daniel Zachau, den senare efter vinskänken Johan Valentin Howe, samt den sistnämndas dotter Regina Elisabeth, följande år gift med medaljgravören C. G. Fehrman. Förteckningen upptager vidare fröken Hedvig Wilhelmina Lindsfelt, som var dotter till en häradshöfding Lindsfelt och hans maka, f. von Segebaden, och inom kort gifte sig med borgmästaren i Sigtuna Bellander, samt en ung italienare Louigi (Lodovico) Domiani Grossi, som var Sergels elev och medhjälpare i ateliern och antagligen af honom kallats från sitt soliga hemland, men ej stannade länge i Stockholm, där hans heta blod förledde honom till ett och annat snedsprång.
Längre fram tycks Sergel ha blifvit ensam ägare af fädernehuset (han nämnes som sådan i 1790 års mantalslängd), men omkring år 1786 inflyttade han i den för hans räkning inredda boställsvåningen vid Rännarebanan (i kv. Beridarebanan, som nu upptages af saluhallen vid Hötorget, Nya Elementarskolans hus m. fl. byggnader), där han äfven hade sin atelier, begränsad af en stor trädgård. Enligt Akrels karta år 1802 var nämligen tomten endast bebyggd åt nuvarande Sergelgatan (f. d. Östra Beridarebansgatan) och i öfrigt upptagen af planteringar, sannolikt enligt bruket i gamla Stockholm omgifna af plank. Här hade sålunda Sergel sin rymliga och trefliga, af en mängd konstföremål, böcker m. m. uppfyllda bostad, om hvars inredning och utstyrsel intresserade hänvisas till Göthes efter bouppteckningen lämnade utförliga skildringar. Enligt mantalslängden 1790 skattade han för 12 dubbla och 2 mindre fönster, ett rum med sidenmöbler, 2 st. hästar och 1 guldur, ett skatteföremål, som äfven
.png){kind=link}