tillgångar, aktad och saknad af alla, som honom kände.»[1] I yngre dagar tillhörde emellertid Moreno de sällskap, där intressena voro andra och mindre allvarliga, hvilket framgår äfven af Sergels, i Göthes bok reproducerade teckning öfver festen på Lilla Nyckelviken den 29 juli 1790. Man ser honom nämligen där tillsammans med den af vin tyngde, slumrande konstnären, polske ministern grefve Georg Potocki och ett par andra diplomater samt balettmästaren Louis Gallodier, Karstens, herr och fru Du Tillet och skådespelaren Joseph Desguillons, d. v. s. en vald samling af Sergels kosmopolitiska umgänge.
En annan pennteckning, som bär påskriften »Hos hofmästaren Gruelle», återger en likartad tillställning, men sällskapet består här hufvudsakligen af svenskar, nämligen, oafsedt Sergel, som ej heller nu uraktlåtit att i sin person antyda gästabudets grundlighet, Oxenstierna, Schröderheim och hofmarskalken, grefve Knut Posse m. fl. »Gruelle» var den som kock hos Gustaf III anställde fransmannen Charles le Griel, som Schröderheim ger den något apokryfiska titeln »direktör af hofekonomien» och skänker stort erkännande som anrättare af utmärkta middagar. Han var med på kungens resa till Italien och blef af påfven dekorerad med orden Gyllene sporren. Oafsedt bekantskapen från denna färd, var det väl hans kulinariska mästerskap, som verkade att Sergel och dennes förnäma vänner hedrade honom och hans maka med sitt umgänge.
Emellanåt måtte det dock ha gått något för hett tilll vare sig samkvämen höllos på Erik Noërs berömda källare vid Tyska brunn, på Mosebacke, Claës på
- ↑ Ur dödsrunan i Stockholms Tidning d. 2 juni 1824.
