Sida:De tre gracerna 1912.djvu/252

Den här sidan har korrekturlästs

detta förtalets tidehvarf anses en dylik misstanke nästan alltid som ett intygadt faktum. Hon uppträder vid hofvet reguliert hvarje vinter; och bland de nya bekantskaper, som ej kunna undgå att där presentera sig, inbjudas de angenämaste till hennes magnifika landtslott, som, liknande Armidas ryktbara palats, jämte sin skönhet också är misstänkt att förena samma lockelser.»

Ett synnerligen intressant och upplysande vittnesbörd om den storartade gästfrihet, som utöfvades på Finspong, och om de många märkliga herrar och damer, som där voro baron De Geers och hans vackra och extravaganta makas gäster, finnes bevaradt i Philoteca Finspongensis, ett af tre små kvartvolymer bestående album med autografer, ofta förenade med minnesspråk, verser o. s. v.[1] I den första volymen, som börjar med året 1783 och sträcker sig mot slutet af 1790-talet, passerar sålunda den gustavianska världen revy, och bland de talrika autografskrifvarne träffas medlemmar af kungahuset, nämligen hertig Carl, hvilken till sitt namn fogat ett frimurarekors, hertiginnan Charlotte, Gustaf IV Adolf och hans unga drottning, och vidare ett stort antal personer ur den högsta societeten och ur Finspongsherrskapets litterära och konstnärliga umgänge o. s. v. Tidehvarfvets mest uppmärksammade och firade skönheter, Ulla och Augusta Fersen, Marianne Koskull och Sophie Hagman m. fl., omväxla

  1. Albumet förvarades länge på Finspong och öfvergick sedan genom arf till släkten Gyldenstolpe. Det försåldes sedermera på bokauktionen efter kammarherren, grefve Nils Gyldenstolpe, men förvärfvades några år senare af nuvarande ägaren, brukspatron Axel Ekman, hvilken är son af grundaren af Finspongs nya blomstringstid, bruksägaren Carl Ekman, samt disponent för Finspongs styckebruk, men numera ej bosatt där utan på Mogård och i Stockholm.