Sida:De tre gracerna 1912.djvu/55

föräldrarnas äktenskap, men det dröjde icke länge förrän hon fick sällskap i den rymligt tilltagna barnkammaren. Den 15 september 1751, då hon var ungefär ett och ett halft år gammal, gaf nämligen hennes moder lifvet åt sin andra dotter, som erhöll namnet Sophia, den 10 mars 1754 anlände den tredje, kallad Christina Augusta och med tiden såsom äldsta systers medtäflerska i skönhet och behag vida uppmärksammad och omtalad som den andra af gracerna, den 8 juni 1756 föddes den fjärde, i dopet hugnad med namnen Charlotta Fredrika, och den 5 mars 1759 afslöts serien med den femte, hvilken då alla kvinnliga dopnamn hos närmaste släkten och i konungafamiljen nu voro använda, gick framtiden till mötes som Eva Helena. Den andra, fjärde och femte af dessa små fröknar kunna här lätt affärdas, ty fastän äfven de voro delaktiga af de familjen kännetecknande förmögenheterna skönhet och behag, kommo de ej att intaga samma bemärkta ställning som de två öfriga systrarna. I likhet med dessa blef visserligen också Sophia hoffröken, men gift 1773 med öfverhofstallmästaren, grefve Adolf Fredrik Lewenhaupt, bortrycktes hon redan följande år och vid blott tjugotre års ålder af döden. Charlotta Fredrika var först gift med kammarherren, frih. Adolf Ludvig Hamilton af Hageby och därefter med kammarherren, sedermera riksrådet frih. Emanuel De Geer af Leufsta samt afled 1810. Särskildt i senare äktenskapet intog hon en bemärkt och framskjuten ställning, men tycks framför lifvet i Stockholm och vid hofvet hafva föredragit den lugnare tillvaron på makens herresäte, det vackra och hemtrefliga Frötuna i Uppland. G. J. Ehrensvärd har härom efter-