utom dess af en hel officerskår var anklagad och af generalmönsterherren ombuden att befria regementet ifrån en så litet hedrande officerare. Men en annan utväg skulle tagas, icke så mycket för det närvarande som för tillkommande händelser. En underofficer af dragonerna sändes honom till mötes med öppna ordres af generaladjutanten grefve Posse, att han på h. m:ts befallning antyddes att med denna officer medfölja till Skåne, där han i Malmö slott skulle aflämnas. Underofficeren fick enskilda ordres, att, ifall han vägrade, skulle kronobetjäningen till handräckning antydas. Den resande anträffades och den nya resan anträddes.
Under allt detta låtsade grefvinnan Höpken vara okunnig om hvad som händt, ändrade icke sina nöjen, talte stundom om sin man, som sades vara på resa till Stockholm. Ofta har hennes släkt rådt henne att skiljas vid denne man, men hon vill hellre hafva en deshonorerad man och deltaga däruti, än hafva ingen. Efter skilsmässan hade Höpken kunnat tvingas att taga afsked, sedan skickas till Amerika och släkten undgått en oundviklig vanheder. Men hon har hellre velat se honom på Malmö slott och genom sin inkonsekvens bidraga till händelser, nu obetydliga, framdeles bedröfliga. Denna fru, som endast tyckes i allmänna lefnaden likna en liten komediantska, torde dock, då sanningen blir upplyst, hafva varit orsak till många större händelser, både i allmänna societeten som ock i saker af större vikt.»
Då den nu skildrade episoden, som visar att spänningen mellan makarna nått sin spets, inträffade, hade emellertid grefvinnan i strid mot Ehrensvärds kanske väl färglagda skildring visat vida mindre kall-
