medan däremot deras sätt och uppträdande, i strid t. ex. med F. A. von Fersens skarpa omdömen och beska anmärkningar, åtminstone ej torde ha brustit i ridderlighet mot det täcka könet. Det var också ur pagernas krets, som Ulla Fersen valde en ställföreträdare för sin i Skåne sig uppehållande äkta man, nämligen den vackre och manlige Georg Jonas von Wright, med hvilken hon äfven längre fram i tiden lät äktenskapets insegel helga sin förbindelse.
Medan Ulla Fersens hoftjänstgöring sålunda skänkte henne några stunder öfver för familjelif och skötandet af sina egna angelägenheter, får man dock det intrycket, att hela hennes tillvaro allt ifrån midten af 1770-talet och ända till dess förenings- och säkerhetsakten 1789 medförde konungens brytning med den högsta societeten och väsentliga förändringar i hofifvet, var en så godt som oafbrutet fortlöpande serie af fester och lustbarheter. Intet annat kvinnonamn förekommer nämligen så ofta eller så framträdande som hennes i det gustavianska nöjeslifvets krönika, och hennes egen historia sammanfaller följaktligen under ifrågavarande lustrer med denna och återfinnes i de samtida memoarförfattarnes anteckningar och skildringar om hoflifvet.
Bland dessa skildringar göra hertiginnan Charlottes och Ehrensvärds intrycket af att vara de tillförlitligaste och mest verklighetstrogna. Bägge och isynnerhet den förstnämndas kännetecknas nämligen af bemödanden att vara opartiska och skilja sig sålunda väsentligt från t. ex. Fersens och A. L. Hamiltons af politiska partiinflytanden och särskildt af stor ovilja, ja till och med af hat mot Gustaf III färgade framställningar. Dessas meddelanden och omdömen icke blott om kungen
