Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/147

Den här sidan har korrekturlästs

Plötsligt hörde han reglar dragas ifrån och gjorde ett förfärligt språng. Han trodde, att man kom för att föra honom till schavotten; men då han i stället för den väntade bödeln helt enkelt såg kommissarien och kanslisten från i går komma in, var han nära att flyga dem om halsen.

»Er sak har blivit mycket invecklad sedan i går afton, min goda man», sade kommissarien, »och jag råder er att bekänna hela sanningen, ty endast en uppriktig ånger hos er kan mildra kardinalens vrede.»

»Men jag är ju beredd att säga allt», utropade Bonacieux, »åtminstone allt vad jag vet! Var god och fråga mig därför!»

»Nå, först och främst, var finns er hustru?»

»Men jag har ju sagt, att man rövat henne från mig.»

»Ja, men klockan fem i går eftermiddag lyckades hon rymma, tack vare er.»

»Min hustru har rymt sin väg!» utropade Bonacieux. »Å, den olyckliga! Herr kommissarie, har hon verkligen rymt sin väg, så är det inte mitt fel, det svär jag!»

»Vad hade ni då att göra hos herr d'Artagnan, er granne, som ni hade ett långt samtal med under gårdagens lopp?»

»Jaha, herr kommissarie, det är sant, det hade jag, och jag erkänner att det var orätt. Ja, jag var verkligen uppe hos herr d'Artagnan.»

»Och skälet till detta ert besök?»

»Jag ville be honom hjälpa mig att få rätt på min hustru. Jag trodde, att jag hade rättighet att få henne tillbaka, men jag misstog mig, efter vad jag nu kan förstå, och jag ber så mycket om ursäkt.»

»Och vad svarade herr d'Artagnan?»

»Herr d'Artagnan lovade mig sin hjälp, men jag märkte snart, att han ville lura mig.»

»Ni söker att föra rättvisan bakom ljuset! Herr d'Artagnan har träffat en överenskommelse med er, och enligt den överenskommelsen har han drivit bort polisen, som hade arresterat er hustru, och satt henne i säkerhet för alla förföljelser.»

»Min Gud, vad säger ni. Har herr d'Artagnan fört bort min hustru?»

»Lyckligtvis ha vi herr d'Artagnan i vårt våld och ni kommer att bli konfronterad med honom.»

»Åh, utmärkt, jag begär inte bättre!» utropade Bonacieux. »Jag har ingenting mot att få se ett bekant ansikte.»