»Nå, vad skola vi besluta?» sade konungen.
»Saken rör ers majestät mer än mig», sade kardinalen. »Jag anser brottet bevisat.»
»Och jag förnekar det», sade Tréville. »Men hans majestät har ju sina domare, och de få avgöra saken.»
»Mycket rätt», sade konungen, »låt oss hänskjuta saken till domstolen; det tillkommer den att döma, alltså må den fälla utslag.»
»Det är bra sorgligt», sade Tréville, »att i dessa olyckliga tider, vari vi leva, inte ens det renaste liv och den obestridligaste dygd kunna skydda en man mot nedrigt förtal och förföljelse. Också kan jag ansvara för, att armén torde komma att bli föga belåten med att bli så där behandlad i rena polissaker.»
Ordet var oförsiktigt, men Tréville kastade fram det med vett och vilja; han ville framkalla en explosion, ty då ger minan eld och elden sprider ljus omkring sig.
»Rena polissaker!» utbrast konungen, upprepande Trévilles ord. »Rena polissaker! Vad vet ni om det? Håll ni er till edra musketörer och gör mig inte galen. När man hör er, kunde man tro Frankrike i fara, därför att man råkar arrestera en musketör. Vilket väsen för en musketör! Jag skall låta arrestera tio, guds död! hundra till och med, hela kompaniet, och jag tillåter inte att man säger ett knyst!»
»I samma stund ers majestät misstänker sina musketörer», sade herr de Tréville, »så äro de naturligtvis brottsliga; också, sire, är jag färdig att lämna er min värja, ty sedan herr kardinalen börjat med att anklaga mina soldater, tvivlar jag inte på, att han kommer att sluta med att anklaga mig själv. Det är således bäst att jag inträder som fånge tillsammans med herr Athos, som redan är arresterad, och herr d'Artagnan, som antagligen kommer att bli det.»
»När tänker ni sluta, hetlevrade gaskognare?» sade konungen.
»Sire», svarade Tréville utan att det minsta sänka rösten, »befall att man befriar min musketör eller att man anställer rättegång mot honom.»
»Man skall gå till rätta med honom», sade kardinalen.
»Nåväl, så mycket bättre, ty i så fall ber jag ers majestät om tillstånd att få uppträda som hans försvarare.»
Konungen fruktade en skandal.
»Om hans eminens», sade han, »inte har några personliga anledningar…»
