Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/176

Den här sidan har korrekturlästs

»Se där! Där har ni brevet!» utropade hon med avbruten och darrande röst; »tag det och befria mig från er förhatliga närvaro!»

Kanslern, som darrade även han av en lätt begriplig sinnesrörelse, tog brevet, bugade sig till golvet och drog sig tillbaka.

Knappt hade dörren stängts efter honom, förrän drottningen föll halvt medvetslös i armarna på sina hovdamer.

Kanslern bar fram brevet till konungen utan att ha läst ett ord därav. Konungen tog emot det med darrande hand, såg efter utanskriften, som saknades, blev alldeles blek, öppnade det långsamt, och när han av de första orden såg, att det var ställt till konungen av Spanien, läste han mycket hastigt igenom det.

Det var en hel anfallsplan mot kardinalen. Drottningen uppmanade sin bror och kejsaren av Österrike att, uppretade som de voro av Richelieus politik, vars ständiga mål var det österrikiska husets förödmjukande, hota Frankrike med krigsförklaring och att såsom villkor för fredens bevarande fordra kardinalens avlägsnande; men om kärlek innehöll brevet icke ett enda ord.

Helt glad gjorde konungen sig underrättad, om kardinalen ännu fanns kvar i Louvren, och fick till svar att hans emiens i skrivkabinettet väntade på hans majestäts befallningar.

Konungen begav sig genast till honom.

»Min kära hertig», sade han, »ni hade rätt, och det var jag som hade orätt; hela intrigen gäller endast politik, det är alls inte fråga om någon kärlek i det här brevet, som ni själv kan se. Däremot är det mycket starkt fråga om er.»

Kardinalen tog brevet och läste det med den störrsta uppmärksamhet; när han hunnit till slut, läste han igenom det ännu en gång.

»Nåväl, ers majestät», sade han, »ni ser nu hur långt mina fiender kunna gå: man hotar med två krig, om ni inte avskedar mig. I ert ställe, sire, skulle jag sannerligen giva vika för så mäktiga skäl, och för mig vore det en verklig lycka att få draga mig tillbaka.»

»Vad säger ni, hertig?»

»Jag säger, sire, att min hälsa blir förstörd på dessa oupphörliga strider och detta ständiga arbete. Jag säger, att jag efter all sannolikhet inte kommer att stå ut med ansträngningarna vid La Rochelles belägring och att det