vore bättre, att ers majestät till högsta ledare utnämnde prinsen av Condé eller marskalk de Bassompierre eller vilken annan tapper man som helst, vars yrke det är att föra krig, och inte mig, som är en kyrkans man och som oupphörligt ryckes bort från mitt rätta kall för att ägna mig åt saker, som jag inte passar för. Ni kommer därigenom att göra ert land lyckligare i det inre, sire, och jag tvivlar inte på, att ni även blir större och mäktigare i det yttre.»
»Herr hertig», sade konungen, »jag förstår, men var lugn, alla de, som nämnas i det här brevet, skola straffas efter förtjänst, även drottningen själv.»
»Vad säger ni, sire? Gud bevare mig för att drottninggen skulle få lida minsta obehag för min skull! Hon har alltid ansett mig för sin fiende, fastän ers majestät kan intyga, att jag ständigt på det varmaste tagit hennes parti, till och med mot ers majestät själv. Åh, om hon skulle bedraga ers majestät, så att det gällde er heder, det vore en annan sak, och jag skulle då vara den förste att säga: ingen nåd, sire, ingen nåd för den brottsliga! Lyckligtvis förhåller det sig inte så, och ers majestät har nyss fått ett nytt bevis därpå.»
»Det är sant, herr kardinal», sade konungen, »och ni hade rätt som alltid. Men drottningen förtjänar i alla fall hela min vrede.»
»Det är ni, sire, som uppväckt hennes, och jag skulle mycket väl kunna fatta, om hon hyste agg mot ers majestät — ers majestät har behandlat henne med en stränghet… »
»Så kommer jag alltid att behandla mina fiender och även edra, herr hertig, hur högt de än må stå och vilka faror jag än utsätter mig för genom att handla strängt mot dem!»
»Drottningen är min fiende, sire, men hon är icke er; tvärtom hon är er trogna, undergivna och oförvitliga hustru, tillåt mig därför att lägga ett ord för henne hos ers majestät.»
»Ja, men då må hon förödmjuka sig och taga första steget till ett närmande.»
»Tvärtom, sire, det är ni som bör föregå med gott exempel; ni är den som först haft orätt, eftersom ni först misstänkt drottningen.»
»Jag skulle taga första steget!» sade konungen; »nej, aldrig!»
