dagar och ehuru under denna tid ganska viktiga händelser tilldragit sig, som rörde dem och deras förhållande till varandra, möttes de dock med en viss tankspriddhet; men icke desto mindre visade herr Bonacieux verklig glädje och gick emot sin hustru med öppna armar.
Fru Bonacieux höll fram sin panna att kyssas.
»Låt oss nu sitta ned och språka litet», sade hon.
»Vafalls?» sade Bonacieux förvånad.
»Jo, min vän, jag har en sak av största vikt att tala med dig om.»
»Verkligen? Det har jag också, jag har några mycket allvarliga frågor att göra dig. Förklara mig en smula ditt bortförande, om jag får be.»
»Det är för tillfället alls inte fråga om den saken», sade fru Bonacieux.
»Vad är det då fråga om? Min fångenskap kanske?»
»Jag fick veta den samma dag, men som du inte gjort dig skyldig till något brott eller deltagit i några intriger och inte kände till någonting, som kunnat kompromettera vare sig dig själv eller någon annan, fäste jag inte större vikt vid den saken än vad den förtjänade.»
»Du tycks taga saken lätt, du!» sade Bonacieux, sårad av den brist på deltagande hans hustru visade. »Vet du, att jag ett helt dygn var inkastad i en fängelsehåla på Bastiljen?»
»Ett dygn går ju snart, låt oss därför hoppa över din fångenskap och återkomma till vad som fört mig hit till dig.»
»Vad för slag! Det som fört dig hit? Var det då inte längtan att få återse din man, som du varit skild från i åtta dar?» frågade krämaren mycket stött.
»Det är först och främst det och sedan en annan sak.»
»Och det är?»
»En sak av allra största vikt och på vilken kanske hela vår framtida lycka beror.»
»Vår lycka har fått ett helt annat utseende, sedan jag sist såg er, fru Bonacieux, och det skulle inte förvåna mig, om jag några månader härefter väckte en hel del folks avund.»
»Ja, i synnerhet om du vill följa de föreskrifter jag nu ämnar ge dig.»
»Mig?»
»Ja, just dig. Det är fråga om att göra en god och helig handling och på samma gång förtjäna mycket pengar.»
