»Ja visst, men då vi så där utsätta oss för att bli dödade», sade Porthos, »skulle jag åtminstone gärna vilja veta varför.»
»Det vinner du allt mycket på!» sade Athos.
»Emellertid tycker jag som Porthos», sade Aramis.
»Brukar konungen redogöra för sina befallningar? Nej, han säger helt enkelt: ”Mina herrar, man slåss i Gascogne eller i Flandern, ge er av dit för att slåss” Och ni ge er av. Varför — det fråga ni inte ens efter.»
»D'Artagnan har rätt», sade Athos. »Här ha vi vår permission, som kommer från herr de Tréville, och här tre hundra pistoler, som komma jag vet inte varifrån. Låtom oss gå och möta döden där, dit man skickar oss. Lönar verkligen livet mödan att göra så många frågor? D'Artagnan, jag är färdig att följa dig.»
»Även jag», sade Porthos.
»Jag med», sade Aramis, »så mycket mer som jag inte har något emot att lämna Paris. Jag behöver förströelse.»
»Nåväl, ni skola få förströelse, mina vänner, lita på det!» sade d'Artagnan.
»Nå, när resa vi?» frågade Athos.
»Genast», svarade d'Artagnan, »vi ha inte en minut att förlora.»
»Hallå, Grimaud, Planchet, Mousqueton, Bazin!» ropade de fyra unga männen på sina betjänter. »Smörj våra stövlar och hämta hästarna från palatset.»
Varje musketör lämnade nämligen i herr de Trévilles palats, liksom i en kasärn, både sin egen och sin betjänts häst.
Planchet, Grimaud, I Mousqueton och Bazin skyndade bort.
»Och nu, låt oss göra upp vår fältågplan», sade Porthos. »Vart bege vi oss först?»
»Till Calais», ”svarade d'Artagnan, »det är genaste vägen till London.»
»Nåväl», sade Porthos, »nu ska ni få höra min åsikt om saken.»
»Låt höra!»
»Fyra män, som resa tillsammans, skulle väcka misstankar; d'Artagnan bör därför ge var och en av oss sina instruktioner; jag ger mig av först på vägen till Boulogne för att rekognosera terrängen; Athos far två timmar senare på vägen till Amiens; Aramis följer oss på vägen till Noyon och d'Artagnan far vilken väg han vill, men klädd i Planchets kläder, medan Planchet följer oss som d'Artagnan och klädd i gardesuniform.»
