Herr de Tréville tog emot honom som om han träffat honom samma morgon, han endast tryckte hans hand litet kraftigare än vanligt och underrättade honom om, att kapten Desessarts’ kompani var på vakt i Louvren och att han kunde begiva sig på sin post.
22.
BALETTEN LA MERLAISON
Dagen därpå talades i hela Paris icke om något annat än balen, som stadens magistrat och styresmän skulle ge för konungen och drottningen och på vilken deras majestäter skulle dansa den ryktbara baletten »La Merlaison», som var konungens favoritdans.
Man hade under en hel vecka hållit på med alla möjliga tillrustningar i Hotel de Ville till den högtidliga aftonen. Stadens snickare hade byggt läktare, där de inbjudna damerna skulle taga plats; stadens kryddkrämare hade garnerat salarna med tvåhundra facklor av vitt vax, vilket då för tiden var en oerhörd lyx, och slutligen hade man beställt icke mindre än tjugu fiolspelare, och det pris man utlovat dem var dubbelt mot det vanliga, därför att, som det står i redogörelsen för denna fest, de hade åtagit sig att spela hela natten.
Klockan tio på förmiddagen kom herr de La Coste, fänrik vid konungens livgarde, åtföljd av två underofficerare och flera skyttar för att av stadsnotarien, som hette Clément, begära nycklarna till alla portar, dörrar, rum och kontor i Hotel de Ville. Dessa nycklar utlämnades genast till honom och var och en av dem var försedd med en namn- och nummerplåt, som utvisade till vilket rum nyckeln hörde. Från detta ögonblick hade de La Coste i uppdrag att bevaka alla dörrar och alla ingångar.
Klockan elva kom i sin ordning gardeskaptenen Duhallier med femtio skyttar, som genast spredo sig i stadshuset till de portar och dörrar, som blivit dem anvisade.
Klockan tre kommo två gardeskompanier, det ena franskt, det andra bestående av schweizare; det franska kompaniet var sammansatt till hälften av Duhalliers, till hälften av Desessarts’ folk.
