DE TRE MUSKETÖRERNA
22.
BALETTEN LA MERLAISON
(FORTSÄTTNING FRÅN FÖRSTA DELEN)
En halvtimme efter konungens ankomst hördes nya leverop, förkunnande drottningens ankomst; rådmännen upprepade samma sak som förut och gingo, företrädda av stadstjänarna, sin höga gäst till mötes.
Drottningen gjorde sitt inträde i salen, och man märkte, att hon liksom konungen såg nedslagen och trött ut.
I samma ögonblick hon kom in, öppnades det förut tillslutna förhänget till en liten läktare, och kardinalens bleka ansikte visade sig. Han var klädd som spansk kavaljer. Hans blick fästes på drottningen, och ett hemskt leende av elak skadeglädje flög över hans läppar: drottningen bar icke sina diamantägiljetter.
Drottningen stannade ett ögonblick för att mottaga stadens styresmäns artigheter och besvara damernas hälsningar.
Plötsligt syntes konungen med kardinalen i en av dörrarna till salen. Kardinalen talade sakta med honom och konungen var mycket blek.
Konungen banade sig väg genom hopen, och utan mask och med banden på sin rock knappast tillknutna gick han fram till drottningen och sade i upprörd ton:
»Madame, varför bär ni inte edra diamantägiljetter, om jag får lov att fråga? Och ändå vet ni, att det skulle vara mig kärt att se dem.»
