Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/235

Den här sidan har korrekturlästs

verbroderad kjol av blått siden. På hennes vänstra axel gnistrade diamantägiljetterna och uppburna av en bandros av samma färg som plymerna och kjolen.

Konungen darrade av glädje och kardinalen av harm; men som de stodo på tämligen långt avstånd från drottningen, kunde de icke räkna ägiljetterna; drottningen bar dem, men voro de tio eller tolv?

I samma ögonblick spelade fiolerna upp introduktionen till baletten. Konungen gick fram till första presidentens fru, med vilken han skulle dansa, liksom hans kunglig höghet Monsieur med drottningen. Man intog sina platser och baletten började.

Konungen figurerade mot drottningen, och var gång han kom henne nära, slukade han med blicken dessa diamantägiljetter, som han icke hann att räkna. Kallsvett betäckte kardinalens panna.

Baletten varade en timme; den hade sexton turer.

När den slutade under högljudda bifallsyttringar från hela salen, förde varje dansör sin dam till hennes plats; men konungen begagnade sig av privilegiet att lämna sin dam, var han än stod, och skyndade genast fram till drottningen.

»Jag tackar eder, madame, för att ni rättat er efter mina önskningar, men jag skulle tro, att det fattas er två ägiljetter, och jag kommer för att lämna er dem.»

Därmed räckte han henne de två ägiljetterna kardinalen lämnat honom.

»Huru, sire!» utropade den unga drottningen med väl spelad förvåning; »ni skänker mig två till? Men på det sättet får jag ju fjorton?» Konungen räknade, och de tolv ägiljetterna befunno sig mycket riktigt på drottningens axel.

Konungen ropade till sig kardinalen.

»Vad vill det här säga, herr kardinal?» frågade han strängt.

»Det vill helt enkelt säga det, sire», svarade kardinalen, »att jag önskade förära hennes majestät dessa två diamantsmycken, och då jag inte vågade erbjuda henne dem själv, begagnade jag mig av denna utväg.»

»Och jag är ers eminens så mycket tacksammare», svarade Anna av Österrike med ett leende, som bevisade, att hon icke lät narra sig av denna snarfyndiga artighet, »som jag är säker på, att dessa två ägiljetter ensamma kosta er lika mycket, som de tolv andra kostat hans majestät.»

Och sedan hon hälsat konungen och kardinalen, gick