öppnas i huset, i synnerhet om nätterna. För tusan, jag är inte någon slagskämpe, jag!»
»Må så vara, men bliv inte förskräckt, om jaga inte kommer hem förrän klockan ett, två eller tre på morgonkvisten; och skulle jag inte komma hem alls, så bry er inte om det heller.»
Den här gången blev Bonacieux så blek, att d'Artagnan icke kunde undgå att märka det och fråo-ade, hur det stod till med honom.
»Å det är ingenting», svarade Bonacieux, »ingenting alls. Men efter alla de här olyckorna jag genomgått har jag emellanåt plötsliga anfall av svaghet, och jag kände just nu en frossbrytning. Bry er inte om det, ni som inte har annat att göra än att vara lycklig.»
»Då har jag också fullt upp att göra, ty lycklig är jag.»
»Inte ännu heller, förmodar jag. Ni sa' ju i afton?»
»Nåja, afton blir det ju, alltid, gudskelov, och kanske väntar ni den lika otåligt som jag. Fru Bonacieux kommer kanske i afton på besök i det äkta hemmet?»
»Nej, min hustru är inte ledig i kväll», sade hennes man med mycken viktighet, »hennes tjänst håller henne kvar i Louvren.»
»Så mycket sämre för er, min kära värd, så mycket sämre. När jag själv är lycklig, ville jag gärna att alla människor vore det, men det tycks inte vara möjligt.»
Och den unga mannen gick sin väg gapskrattande åt det skämt, som han trodde att endast han själv kunde förstå.
»Lycka till mycket nöje!» svarade Bonacieux med gravlik röst.
Men d'Artagnan var redan för långt borta för att höra det, och om han också hört det, så skulle han säkert i sin nuvarande stämning icke vidare fäst sig vid det.
Han begav sig nu till herr de Trévilles palats; hans besök där dagen förut hade, som man erinrar sig, varit helt kort och utan några vidare förklaringar.
Han fann herr de Treville i den gladaste sinnesstämning. Konungen och drottningen hade varit högst älskvärda mot honom på balen. Och på samma gång hade kardinalen varit vid det miserablaste lynne. Klockan ett på natten hade han avlägsnat sig under föregivande av ett illamående. Deras majestäter däremot hade icke återvänt till Louvren förrän klockan sex på morgonen.
»Och nu», sade herr de Tréville, i det han sänkte, rösten och med blicken undersökte varenda vrå av rummet för att
