Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/246

Den här sidan har korrekturlästs

»Ser ni, ser ni! De Wardes, en av kardinalens män och kusin till Rochefort! Hör på, min vän, det faller mig något in.»

»Låt höra, herr kapten!»

»I ert ställe skulle jag göra en sak.»

»Och det skulle vara?»

»Medan hans eminens låter spana efter mig i Paris, skulle jag i allsköns tysthet åter bege mig ut på vägen till Picardie och försöka skaffa mig underrättelser om mina tre reskamrater. För tusan! De måtte väl ändå förtjäna denna lilla uppmärksamhet från er sida.»

»Rådet är gott, herr kapten, i morgon far jag.»

»I morgon! Varför inte redan i afton?»

»I afton måste jag stanna i Paris för en angelägen affärs skull.»

»Aha, unga man, unga man!> Någon kärleksaffär? Akta er, jag upprepar det ännu en gång, det är kvinnan, som fördärvat oss allesammans och som allt framgent skall bringa oss i fördärvet, så många vi äro. Tro mig, res i afton!»

»Omöjligt, herr kapten.»

»Ni har således givit ert hedersord?»

»Ja.»

»Nå, det är en annan sak. Men lova mig, att om ni inte blir dödad i natt, så far ni i morgon.»

»Det lovar jag.»

»Behöver ni pengar?»

»Nej, jag har ännu femtio pistoler, det räcker, skulle jag tro.»

»Men edra kamrater?»

»Jag tänker att de inte heller kunna vara utan pengar. Vi lämnade Paris var och en med sjuttiofem pistoler på fickan.»

»Får jag se er, innan ni reser?»

»Jag tror inte det, herr kapten, såvida ingenting nytt inträffar.»

»Nå lycklig resa då!»

»Tack, herr kapten!»

Och d'Artagnan tog avsked av herr de Tréville, mer rörd än någonsin av hans faderliga omsorg om sina musketörer.

Han gick efter vartannat hem till Athos, Porthos och Aramis; ingen av dem hade återvänt. Även deras betjänter voro borta, och man hade icke hört av varken den ene eller den andre.

Han skulle nog försökt skaffa sig underrättelser om dem