»Åh, ni vill veta, hur han såg ut?»
»Ja.»
»En lång, mager karl, mörklagd, med svarta mustascher och svarta ögon och min och hållning av en adelsman.»
»Det stämmer», utropade d'Artagnan, »det är han! Återigen han! Alltid han! Det är min onda ande, som det tycks. Och den andre?»
»Vilken?»
»Den lilla karlen.»
»Å, det var ingen adelsman, det svarar jag för. Dessutom bar han inte värja, och de andra bemötte honom utan all aktning.»
»Någon betjänt», mumlade d'Artagnan. »Åh, stackars kvinna, stackars kvinna! Vad har man gjort med henne?»
»Ni har lovat mig att tiga?» sade gubben.
»Ja, och jag förnyar mitt löfte. Var lugn, jag är adelsman. En adelsmans största skatt är hans hedersord, och jag har givit er mitt.»
Och d'Artagnan begav sig med tungt hjärta åter ned till färjan. Än kunde han icke tro, att det var fru Bonacieux, och han hoppades att dagen därpå få återse henne i Louvren, än fruktade han, att hon haft någon kärleksintrig med en annan och att någon svartsjuk hade passat på och låtit enlevera henne. Han vacklade, han misströstade, han förtvivlade.
»Å, om jag bara hade mina vänner här», utropade han, »så skulle jag åtminstone ha något hopp att återfinna henne, men vem vet vad det blivit av dem själva?»
Klockan var nära tolv, det gällde nu att få reda på Planchet. D'Artagnan lät öppna för sig den ena krogen efter den andra, där han såg något ljus, men icke i någon av dem träffade han Planchet.
Då han kommit till den sjätte krogen, började han tänka på, att detta letande allt ändå var en smula på måfå. Han hade ju icke stämt möte med sin betjänt förrän klockan sex på morgonen, och var denne än befann sig, var han i sin goda rätt. Dessutom kom den unga mannen nu på den tanken, att om han stannade i närheten av den plats, där händelsen hade tilldragit sig, så skulle han kanske få något ljus i den hemlighetsfulla saken. Han stannade således på den sjätte krogen, begärde en butelj vin av bästa sort, slog sig ned i den mörkaste vrån och beslöt att där invänta morgonen. Men även denna gång blev hans hopp sviket, och ehuru han lyssnade med spänd uppmärksamhet, hörde han
