Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/258

Den här sidan har korrekturlästs

med ett allvar, som bevisade, att han i allt detta såg något helt annat än en kärleksintrig, och då d'Artagnan slutat, sade Tréville:

»Hm! Det här luktar hans eminens på en mils avstånd.»

»Men vad är att göra?» frågade d'Artagnan.

»Ingenting, absolut ingenting annat för tillfället än att så fort som möjligt lämna Paris, som jag sade er redan förra gången. Jag skall begära företräde hos drottningen, jag skall tala om för henne alla detaljerna vid den stackars unga kvinnans bortförande, något som hon säkert inte har en aning om ännu, Dessa detaljer bli en vägledning för henne att göra vad hon kan, och kanske har jag vid er återkomst någon god nyhet att meddela er. Lita i så fall på mig.»

D'Artagnan visste, att, ehuru gaskognare, brukade icke herr de Tréville vara för frikostig med sina löften, och när han händelsevis gav ett löfte, höll han alltid mer än vad han lovat. Han tog således avsked av honom, full av tacksamhet både för vad som varit och vad som skulle komma, och den förträfflige kaptenen, som å sin sida hyste ett varmt deltagande för denna så tappra och så beslutsamma unga man, tryckte hjärtligt hans hand och önskade honom lycklig resa. Besluten att ögonblickligen sätta herr de Trévilles råd i verket, begav d'Artagnan sig hem till Fossoyersgatan för att se till, att hans kappsäck blev ordentligt packad. Då han närmade sig huset, såg han herr Bonacieux i morgondräkt stående i sin port. Allt vad den försiktiga Planchet aftonen förut sagt honom om hans värds lömska karaktär, rann honom nu i minnet, och han betraktade honom uppmärksammare än vad han hittills gjort. Och verkligen, utom denna gulaktiga och sjukliga blekhet, som tyder på utgjutning av galla i blodet och som för resten kunde vara endast tillfällig, lade d'Artagnan märke till ett drag av dolsk lömskhet i det sätt, varpå han rynkade ansiktet. En skurk skrattar icke på samma sätt som en hederlig karl, en hycklare gråter icke likadana tårar som en uppriktig människa. All falskhet är en mask, och hur väl den masken än är gjord, lyckas man alltid med någon uppmärksamhet att skilja den från ansiktet.

Det föreföll således d'Artagnan som om Bonacieux bar en mask och att till och med denna mask var en bland de obehagligaste man kunde se. Och därför intagen av motvilja för denna man, tänkte även d'Artagnan gå förbi ho-