ha tur i allt», sade d'Artagnan; »du känner ordspråket: ‘otur i spel, tur i kärlek‘. Du har alldeles för mycket tur i kärlek, för att inte spelet skulle hämnas. Men vad betyder en liten spelförlust för dig? Har du inte, du lyckliga människa, din hertiginna, som nog inte underlåter att komma dig till hjälp?»
»Ja visst, ja visst, min kära d'Artagnan, men ser du, när oturen är framme, så!» svarade Porthos i den mest ogenerat lediga ton i världen. »Jag har skrivit till henne att skicka mig en femtio louisdorer, som jag ovillkorligen behövde i min nuvarande belägenhet…»
»Nå?»
»Jo, hon måtte vistas på sina gods, för jag har inte fått något svar.»
»Verkligen?»
»Nej. Också skrev jag i går ett nytt brev, ännu enträgnare än det första. Men nu är du ju här, min bästa vän, låt oss därför tala om dig. Vet du, jag började bli en smula orolig för din skull, det måste jag erkänna.»
»Men din värd är ju riktigt hygglig mot dig, min kära Porthos, åtminstone ser det så ut», sade d'Artagnan pekande på de fulla kastrullerna och de tomma buteljerna.
»Så där, så där!» svarade Porthos; »för en tre fyra dagar sedan kom den oförskämde och presenterade mig sin räkning, men jag körde både honom och hans räkning på dörren, så att nu lever jag här som en sorts segrare, ett slags erövrare. Också ser du, att jag, för den händelse man skulle vilja storma min position, är beväpnad till tänderna.»
»I alla fall», sade Artagnan skrattande, »ser det ut som om ni emellanåt göra edra små utfall.»
Och han visade åter på kastrullerna och buteljerna.
»Nej, gunås, inte jag», svarade Porthos; »den fördömda vrickningen binder mig vid sängen, men Mousqueton gör sina små strövtåg och det är han, som skaffar proviant. Hör på, Mousqueton, min vän», fortfor Porthos, »som du ser, ha vi fått förstärkning, därför måste vi också ha nödig fyllnad i vårt proviantförråd.»
»Mousqueton», sade d'Artagnan, »ni får lov att göra mig en tjänst.»
»Vad då för tjänst, herre?»
»Jo, att låta Planchet få del av ert recept. Jag kunde i min tur bli belägrad en dag, och jag skulle inte ha något emot, att han då kunde skaffa mig samma förmåner, som ni lyckliggör er husbonde med.»
