orimlig summa, så var det endast på grund av hästens egendomliga färg.
Alltså inträdde d'Artagnan till fots i Paris, bärande sin lilla packning under armen, och gick så länge, tills han lyckades få hyra ett rum, som motsvarade hans små tillgångar. Detta rum var ett slags vindskammare, belägen vid Rue des Fossoyeurs, i närheten av Luxembourg.
Efter att ha givit handpenning på hyran tog d'Artagnan sitt rum i besittning och tillbragte återstoden av dagen med att på sin tröja och sina benkläder sy fast broderier, som hans mor hade sprättat av från en nästan ny tröja tillhörande herr d'Artagnan den äldre och som hon skänkt sonen i smyg; sedan gick han till Quai de la Ferraille för att få en ny klinga på sin värja och återvände därpå till Louvren för att av första musketör han mötte få veta, var herr de Trévilles hotell var beläget. Det låg vid Rue du Vieux Colombier, det vill säga, alldeles i närheten av den gata, där d'Artagnan hyrt rum, en omständighet som syntes honom ett gott förebud för den lyckliga utgången av hans resa.
Nöjd med det sätt, varpå han uppträtt i Meung, utan samvetskval över det förflutna, med tillit till det närvarande och full av förhoppningar för framtiden, lade han sig till vila och sov snart den rättfärdiges sömn.
Denna sömn, helt landsortsmässig ännu, räckte till klockan nio på morgonen, vid vilken timme han steg upp för att begiva sig till denna beryktade herr de Tréville, som enligt en faderliga uppskattningen var den tredje personen i riket.
2.
HERR DE TRÉVILLES VÄNTRUM
Herr de Troisville, som hans familj ännu kallade sig i Gascogne, eller herr de Tréville, som han slutat med att kalla sig själv i Paris, hade verkligen börjat sin bana på samma sätt som d'Artagnan, det vill säga utan att äga en sou, men med den fond av djärvhet, gott huvud och klart omdöme, som gör att den fattigaste lilla gaskogniska adelsman ofta i goda utsikter får ett större fadersarv än den rikaste adelsman från Périgord eller Berry i materiella tillgångar. Hans hänsynslösa tapperhet och hans ännu
