Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/312

Den här sidan har korrekturlästs

»Min diamant?» utropade d'Artagnan och förde hastigt handen till sin ring.

»Och som jag är kännare, då jag själv haft sådana, uppskattade jag den till tusen pistoler.»

»Jag hoppas», sade d'Artagnan allvarsamt och halvdöd av förskräckelse, »att du inte nämnt något om min diamant!»

»Jo, tvärtom, kära vän. Du förstår, att den där diamanten var nu vår enda resurs, med den kunde jag vinna tillvaka våra sadelmunderingar och hästar och dessutom respengar åt oss båda.»

»Athos, du kommer mig att rysa!» utropade d'Artagnan.

»Jag talade således med min motståndare om din diamant, som även han hade lagt märke till. Men för tusan också, kära vän, du går med en himmelens stjärna på ditt finger, och så vill du att man inte skall fästa uppmärksamhet vid den! Det är ju komplett omöjligt.»

»Fortsätt då, min vän, fortsätt, och låt oss höra slutet!» sade d'Artagnan; »ty på min ära, du tar livet av mig med din kallblodighet.»

»Vi delade således den där diamanten i tio delar på hundra pistoler vardera.»

»Åh, du vill skämta och sätta mig på prov?» sade d'Artagnan, som vreden började fatta i håret, liksom Minerva gjorde med Achilles i Iliaden.

»Nej, Guds död, jag skämtar inte! Jag skulle velat se dig i min ställning. På fjorton dar hade jag inte sett ett mänskligt ansikte, och jag hade blivit alldeles förfäad därnere i källaren genom mitt förtroliga umgänge med de där buteljerna.»

»Men det var inte något skäl att spela om min diamant!» svarade d'Artagnan och knöt handen krampaktigt.

»Men så hör då slutet! Tio partier på hundra pistoler vartdera, Tio kast utan revansch; på tretton kast förlorade jag alltsammans: talet tretton har alltid varit olyckligt för mig, det var den trettonde juli, som…»

»Fan besitta!» utropade d'Artagnan, i det han steg upp från bordet, glömmande gårdagens historia för den, som nu var å bane.

»Tålamod»», sade Athos, »jag hade en plan. Engelsmannen var ett original, jag hade på morgonen sett honom språka med Grimaud, och Grimaud talade om för mig, att engelsmannen hade föreslagit honom att ta tjänst hos sig. Nå, jag satte upp Grimaud, den tystlåtne Grimaud, på spel med honom, delad i tio portioner.»