30.
MYLADY
D'Artagnan hade följt efter mylady, utan att hon märkte det; han såg henne stiga upp i sin vagn och hörde henne ge kusken befallning att köra till Saint-Germain.
Det var lönlöst att till fots försöka följa en vagn, bortförd i trav av två starka hästar. D'Artagnan gick därför tillbaka till Férougatan.
På Seinegatan mötte han Planchet, som stannat framför en pastejbagares butik och syntes ha fallit i förtjusning framför en smörtårta av det mest aptitliga utseende.
Han befallde honom att genast gå och sadla två hästar i herr de Trévilles stall, en åt honom, d'Artagnan, den andra åt sig själv, och att komma och hämta honom hos Athos. Herr de Tréville hade en gång för alla ställt sitt stall till d Artagnans förfogande.
Planchet gav sig i väg till Colombiergatan och d'Artagnan till Férougatan. Athos var hemma och tömde med dyster min en butelj av det där utmärkta spanska vinet, som han fört med från sin resa i Picardie. Han gav Grimaud ett tecken att ställa fram ett glas åt d'Artagnan och Grimaud lydde tyst som vanligt.
D'Artagnan talade nu om för Athos allt, som hade tilldragit sig i kyrkan mellan Porthos och prokuratorskan, och att deras kamrat i närvarande stund antagligen var på god väg att skaffa sig sin utrustning.
»Vad mig beträffar», sade Athos till svar på hela denna berättelse, »så är jag mycket lugn. Det är inte kvinnorna, som skola bestrida omkostnaderna för min utrustning.»
»Och ändå», svarade d'Artagnan, »vacker, belevad och förnäm som du är, min kära Athos, skulle varken prinsessor eller drottningar vara skyddade mot dina kärlekspilar.»
»Vad den där d'Artagnan är ung!» sade Athos med en axelryckning. Och han gav Grimaud en vink att sätta fram en butelj till.
I samma ögonblick stack Planchet varsamt in huvudet genom den halvöppna dörren och anmälde för sin herre, att hästarna voro där.
