När d'Artagnan kom hem till sig, fann han Ketty, som väntade på honom. En månads feber kunde icke ha förändrat det stackars barnets utseende mera, än vad denna enda natt av sömnlöshet och djup smärta gjort.
Hon var sänd av sin matmor till den falska de Wardes. Hennes matmor var tokig av kärlek, drucken av glädje; hon ville veta, när hennes älskare skulle skänka henne ett nytt möte.
Och den stackars Ketty väntade, blek och darrande, på d’Artagnans svar.
Athos hade stort inflytande på den unga mannen; hans väns råd, i förening med hans eget hjärtas varningsrop, hade bestämt honom för att nu, sedan hans fåfänga var tillfredsställd och hans hämnd mättad, icke mera återse mylady. Han fattade således en penna och skrev ned följande svar.
»Räkna icke på mig, madame, för något vidare möte. Sedan mitt tillfrisknande har jag så många affärer av detta slag, att jag måst bringa en viss ordning i dem. När er tur kommer, skall jag ha äran underrätta er.
Jag kysser edra händer.
Greve de Wardes.
Om safiren icke ett ord. Ville gaskognaren behålla ett vapen mot mylady eller, låtom oss vara uppriktiga, behöll han icke denna safir som ett sista medel för sin utrustning?
Det skulle dessutom vara orätt att döma en tids handlingar ur en annan tids synpunkter. Vad som i dag skulle anses som en skam för en man av heder, var på den tiden en helt enkel och naturlig sak, och de yngre sönerna av de bästa familjer läto i allmänhet underhålla sig av sina älskarinnor.
D'Artagnan lämnade brevet helt öppet åt Ketty, som först läste det utan att förstå meningen och höll på att bli tokig av glädje, då hon läste det för andra gången.
Ketty kunde icke tro på en sådan lycka. D'Artagnan var tvungen att upprepa muntligt för henne de försäkringar brevet gav henne skriftligt, och hur stor fara den stackars lilla flickan än i betraktande av myladys häftiga lynne utsatte sig för genom att lämna fram ett sådant brev, skyndade hon likväl tillbaka till Place Royal så fort benen kunde bära henne.
Även den bästa kvinnas hjärta är obarmhärtigt och utan allt medlidande, när det gäller en rivals lidande.
Mylady öppnade brevet med lika mycken iver, som Ketty visat att lämna henne det: men vid första ord hon läste, blek-
