»Bed honom stiga in», sade mylady kort men med en så genomträngande röst, att d’Artagnan hörde det i ytterrummet. Man förde in honom.
»Jag är inte hemma för någon», sade mylady, »hör ni, inte för någon.»
Betjänten gick.
D'Artagnan kastade en nyfiken blick på mylady; hon var blek och ögonen sågo matta ut, vare sig av tårar eller av sömnlöshet. Man hade med avsikt minskat det vanliga antalet ljus, och likväl kunde icke den unga kvinnan dölja spåren av den feber, som rasat inom henne under dessa två dagar.
D'Artagnan gick fram till henne med sin vanliga artighet; hon gjorde då en kraftig ansträngning att taga emot honom på bästa sätt, men aldrig har väl en mera förstörd uppsyn jävat ett älskvärdare småleende.
På d'Artagnans fråga, hur hon mådde, svarade hon:
»Illa, mycket illa.»
»Men då», sade d’Artagnan, »kommer jag bara till besvär, ni behöver nog vila, jag går min väg.»
»Nej, tvärtom», sade mylady, »stanna, herr d’Artagnan, ert älskvärda sällskap blir mig en förströelse.»
»Åhå», tänkte d’Artagnan, »hon har aldrig varit så älskvärd, låt oss vara på vår vakt!»
Mylady antog den vänligaste min hon kunde och gav åt sin konversation allt det liv hon förmådde. På samma gång återkom febern, som ett ögonblick hade övergivit henne, och gav glans åt hennes ögon, färg åt hennes kinder, karmin åt hennes läppar. D'Artagnan återfann den Circe, som redan förut hade omspunnit honom med sina trollkonster. Hans kärlek, som han trodde vara slocknad och som endast var dämpad, vaknade på nytt i hans hjärta. Mylady smålog, och d'Artagnan kände att han skulle sålt sin själs salighet för detta leende.
Ett ögonblick kände han något liknande samvetsagg.
Småningom blev mylady allt mera meddelsam. Hon frågade d’Artagnan, om han hade någon älskarinna.
»Ack», svarade d’Artagnan med den mest sentimentala min han kunde antaga, »kan ni vara nog grym att göra mig en sådan fråga, mig, som, alltsedan jag lärde känna er, inte andas och inte har en suck för någon annan än er?»
Mylady drog läpparna till ett egendomligt leende.
»Ni älskar mig således?» sade hon.
