far, men inte dem, som i likhet med er lyda — alltför väl. Till bevis därpå, så påminn er datum på den dagen, då jag lät anmoda er att göra mig ett besök, och leta i ert minne vad som hände samma dag på aftonen.»
Det var just den aftonen fru Bonaciuex blev bortförd. D’Artagnan ryste; han påminde sig, att nu för en halvtimme sedan hade den stackars kvinnan skymtat förbi honom, förmodligen bortförd av samma makt, som förut låtit henne försvinna.
»Nog av», fortfor kardinalen, »som jag inte på länge hade hört talas om er, ville jag gärna veta, vad ni hade för er. Dessutom är ni väl skyldig mig någon liten tack: ni har väl själv märkt, hur ni blivit skonad vid alla möjliga tillfällen.»
D'Artagnan bugade sig vördnadsfullt.
»Detta», fortfor kardinalen, »var inte blott följden av en naturlig känsla av rättvisa utan även av en plan, som jag gjort upp för er räkning.»
D'Artagnan blev allt mer och mer förvånad.
»Jag ville just yppa denna plan för er den dag ni fick min första bjudning, men ni kom inte. Lyckligtvis är ingenting förlorat genom dröjsmålet, och i dag skall ni få höra min plan. Sätt er där mittför mig, herr d'Artagnan, ni är tillräckligt god adelsman för att inte behöva åhöra mig stående.»
Och kardinalen anvisade med fingret en stol åt den unga mannen, som var så förvånad över vad som här försiggick, att han väntade ett nytt tecken av hans eminens, innan han satte sig.
»Ni är tapper, herr d’Artagnan», fortfor kardinalen, »och ni är klok, vilket är ännu bättre. Jag tycker om folk med huvud. och hjärta, ja, ja, bliv inte rädd», tillade han småleende, »när jag säger män med hjärta, menar jag modiga män; men ung som ni är och fast ni ännu knappast gjort ert inträde i världen, har ni mäktiga fiender, och om ni inte tar er tillvara, komma de att bringa er på fall.»
»Ack, monseigneur», svarade den unga mannen, »och det är mycket lätt, utan tvivel, ty de äro starka och ha mäktigt understöd, under det jag är ensam.»
»Ja, det är sant; men hur ensam ni än är, har ni redan uträttat mycket, och ni kommer att uträtta ännu mera, det tvivlar jag inte på. Dock tror jag, att ni har behov av en ledning på den äventyrliga bana ni beträtt; ty om jag inte bedrar mig, har ni kommit till Paris med den ärelystna tanken att göra er lycka.»
